10/11 2013
Okej. Så idag kom världens bästa Eve och hjälpte mig att flytta det sista från Mörby hem till mor. Lilla söta Eve är sjukt duktig på att packa, så vi fick in allt mitt skräp i hennes lilla lyxåk. Några småsaker är kvar hos Mikael, men de kan jag ta en annan dag.
Det känns... Jag vet inte. Jobbigt. Förjävligt. Helt... Okej. Alltihop samtidigt och hjärnan går på högvarv igen. Men jag är åtminstone hos mina böcker igen. Jag skulle kunna sitta i timmar och bara klappa och lukta på dem. Ja, jag är medveten om att jag låter måttligt galen. Men det kanske jag är också.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen - böcker är det enda som är ständigt. Böcker är det enda som alltid, alltid, alltid finns kvar. Böcker är det enda som inte lämnar, som inte sviker, som inte grälar eller dömer. Böcker är helt enkelt bäst. Och som tur är har jag en hel del av dem. Och helt plötsligt är Lusten Att Läsa tillbaka i full kraft. Jag vill inte sticka, inte äta, inte sova, inte prata - bara läsa. Läsaläsaläsa bort hela livet och verkligheten.
Fast det går ju inte. På lördag är det dop för lilla Stella, Annies minsting, och tills dess ska jag ha stickat klart hennes klänning. Inte dopklänningen, men hennes doppresent från mig. Men sticka och läsa går ju att göra samtidigt.
Fast sen måste jag ju söka mer jobb. Så jag slipper ha sån djävulsk ångest över pengar hela tiden. Och då kan jag ju inte läsa.
Sen är ju ännu ett bakslag i läsandet att jag nu för tiden har vänner som jag faktiskt tycker om. Som jag vill prata med, spendera tid med. Och när Freja ringer kan man ju inte låta bli att svara - vad för slags flickvän vore jag då?
"Du låter preciiiis som du gjorde när du pratade om T!" flinar hon i örat på mig.
"Gör jag inte aaaaaaaalls deeeeeeeet!" förnekar jag.
Fastän jag vet att hon antagligen har rätt. För jag rodnar. Och viftar med händerna. Och skäller på henne för att hon svarar fel. Så hon har antagligen rätt - hon brukar ha rätt, min andra hälft. (fast säg inte det till henne)
Ett telefonsamtal senare och hon har ännu mera rätt. Helvete. Varför gör jag såhär mot mig själv.
Det är bara tre dagar kvar tills jag får krama henne igen också. Och fyra dagar tills jag får krama Paupau också. Sen är det alldeles för kort tid tills de ska åka igen, men jag tänker faktiskt inte prata om eller tänka på det just nu. Just nu tänker jag bara fokusera på tanken av Frejadoft och Frejakramar. En såndära trygghet som inte går att få av så många människor.
En såndär kärlek som inte går att få om man inte får lära känna någon utan och innan, en såndär kärlek som gör att man klarar av att Lita på människan i fråga, man klarar av att känna sig Älskad. Åtminstone ibland. Varför skulle Freja ljuga för mig för. Hon har bättre saker för sig, liksom. Hon älskar mig faktiskt. Och jag henne. Och hon är finastefinastefinaste flickvännen i världen. <3
MEN. Jag måste sova. Imorgon ska Olliebollie nakenfota mig. Ellerva. Nej, det ska hon inte. Hennes kompis ska. Och det är inte helnaket - bara lättklätt! Och jag skulle aldrig göra det för någon annan än mina nära vänner, liksom.
Naninani världen. Imorgon kanske jag orkar skriva mer om sånt som spelar roll.
/Mel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar