Det kommer aldrig att finnas någon annan som jag i ditt liv.
Den tanken håller dig vaken om nätterna, får dig att gråta av ånger. Aldrig kommer du att få känna ett par händer så mjuka som mina. Aldrig kommer du att få se ett par ögon så förstående och kloka som mina. Armarna du gömmer dig i om nätterna när ensamheten blir för skrämmande skaver alltid lite, och när du har kommit vänder du ryggen till för att hon inte ska se dina tårar. Om du lyckas somna kommer du att famla efter mig i sömnen; skrika mitt namn och vakna med tårfyllda ögon och svettningar. Att somna om är bara en avlägsen dröm; istället jagar minnet av våra nattpromenader i ett sommardränkt Stockholm dig där du ligger ensam i din kalla, tomma säng. Minnesbilder av hur jag drar handen genom mitt långa, bruna hår samtidigt som jag pratar om mina älskade böcker får dig att stöna och önska din egen död. Allt du rör vid luktar grått och dött, ingenting har riktigt sin mening nu när jag inte finns där längre. Du klarar inte av att äta. Du klarar inte av att sova. Du klarar inte på något sätt av att leva.
Du bor i mitt huvud, och jag önskar att du någon gång skulle få lida lika mycket av detta som jag gör. Jag önskar att jag kan lämna dig snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar