"Mitt hjärta var vilt som en fågels
och flaxade hårt i mitt bröst.
Det lyssnade utåt mörkret
efter en fjärran röst.
Då formade dina små händer
åt hjärtat ett fågelbo,
som ville ge det en gåva
av värme och dunmjuk ro.
Hav tålamod med mitt hjärta!
Det flaxar och bultar och slår,
ty varje vinglätt smekning
rör vid ett gammalt sår.
Hav tålamod med mitt hjärta!
Det lyss bortåt tillvarons gräns
till en klagande röst, som vill vara
för dig och mig som en väns..."
(Fånget hjärta - Karl Asplund)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar