Det här var vad jag fick med mig hem. Två flätstickor, så nu kan jag äntligen göra handledsvärmare med flätor, två sticksäkerhetsnålar, en sax (som enbart ska användas till garn), ett vitt nystan Perlé Finca (vet faktiskt inte om det är sorten som heter så eller märket, jag är inte helt kompis med att läsa utländska etiketter) som jag ska ha till att sticka/virka spets och eventuellt en sån här eftersom den var så nedrans cool. Jag har ingen aning om när jag ska använda den dock. Sen är det ett vitt, två gråa och ett rödaktigt nystan Claudia från Svarta Fåret som är helt underbart mjukt och till för att jag ska göra handledsvärmare att sälja senare. Det är så otroligt mjukt och mysigt att jag inte vet var jag ska göra av mig själv. Till sist är det - i påsen - tio nystan av Wisdom Yarns Fresco som ska användas till bäbiskläder åt syster Annies andra barn. Hon ska föda i Juli, och vi vet inte om det är en pojke eller flicka, så vi valde en färg som kan funka till båda.
Snälla mor betalade allting åt mig eftersom jag har lite ont om pengar den här månaden.
Vi var ganska sena till mässan, så vi hann bara gå runt i lite drygt en timme. Men med tanke på hur många fina saker det fanns där, och hur mycket jag ville ha, så var det antagligen lika bra. Vi hittade igelkottsvantar, så mor fick inspiration till vad hon ska göra när William och Victor har växt ur musvantarna hon har gjort.
Musvantar? That's right.
Hur som helst så var det riktigt kul att gå runt på mässan, och nästa år ska vi vara där tidigare och helst på den första dagen, för att se om det finns mer saker kvar då.
Snart ska jag åka iväg och hämta lilla Victor på dagis och sen åka hem till Sandra med honom. Gladare unge får man verkligen leta efter, det är helt otroligt. Nu når han tydligen till det mesta också, så jag kommer antagligen inte kunna ta det lugnt överhuvudtaget. Wä, jag minns ju när han var yttepytteliten ju, Han kan inte ha blivit så här stor på så kort tid. Detsamma gäller för William. Han ska vara en liten klump som gillar att dra mig i håret, inte kunna säga "Elins te! Elins te!" eller "Nä Elin inte sova!". Det går inte ihop i min hjärna alls.
Innan jag åker ska jag äta lite lunch och försöka plocka undan liiiite kläder. Har jag nämnt att jag hatar att inte ha en strykbräda? För det gör jag. Hatarhatarhatar. Det är nästan så att jag håller på att gå under av allt hat när jag inser att jag inte kan stryka mina kläder. Eller lakan för den delen. Vem gör en lägenhet utan plats att förvara strykbräda i? Idioti.
Lilla Pixiepuffen njuter för övrigt av sin nya kattstege till tusen. Hon var ute första gången igår, och då var Mikael tvungen att gå ut och lyfta upp henne på stegen de första två gångerna. Imorse klättrade hon faktiskt upp själv, men jag tror mest att det var för att hon var "jagad" av en långhårig vit katt. Annars hade hon nog stannat ute en stund till, men hon håller sig i det närmaste området. Alltså, i buskarna kring parkeringen och under bilarna. Jag är lite orolig för att hon ska springa in på en tomt i närheten där de har hund, men... Det är hon nog för smart för.
Hon är lite för mager (jag tror att det är för att hon har haft mask), och jag har tittar runt på lite olika foder att byta till som har mindre spannmål i sig och högre näringsinnehåll än det vi har nu, och nu tror jag att jag har hittat det. Problemet är ju bara att det är så nedrans dyrt. Jag ska köpa en påse sånt och en påse gammalt foder för att ha under övergångsperioden, så får vi se hur det blir sen. Den bistra sanningen är att jag är alldeles för lat för att orka hålla på med BARF, och då känns det nya torrfodret ändå som en bra investering. Jag vill ju ha en frisk katt som lever läääänge, länge. Om jag måste lägga ner några hundra extra på bra mat så gör jag gärna det.
Meeeeen nu ska jag fortsätta att sticka på Änglasyster Alicias handledsvärmare, peta i mig lite mat och göra mig redo för utflykt i vintervärlden. Så det så.
Dagens Citat?
”Att skriva en bok är kanske lite som att
föda barn. Den är sprungen ur en själv, men den är inte man själv. När
den väl är född har den ett eget liv. Man finns där för att skydda den
och ta hand om den, lida med den och glädjas med den. Men i slutändan
måste man låta den leva sitt eget liv. Man måste dra sig tillbaka och
släppa taget. Och hoppas att den kommer att klara sig.”
- nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson, kap. 6. Värken vill ha sällskap/Smärtan vill inte vara ensam, sid. 52.
Buh-bye,
Mel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar